Han hittades på måndag kväll i ett kärr bara ca 200 meter från festen.
De sa att han hade antingen frusit ihjäl eller drunknat. Vilken skräck han måste ha känt där i mörkret...
Igår kväll ordnades det en minnesstund på torget dit många ungdomar kom med kort, gosedjur och ljus för att hedra honom och stötta varann i sorgen.
Tankarna går till hans familj och vänner, när en annan känner en sån sorgsenhet vad ska inte då de känna. Jag tycker så synd om dem.
Tänker också på mina egna barn, oron man alltid har över att det ska hända dem något, en oro som gör sig extra påmind när något sånt här händer. Jag tackar för varje dag jag får ha dem hos mig och nog kramar jag dem lite extra också.
lånad från nätetVar rädda om varann!
2 kommentarer:
Jag känner mig aldrig så långt ifrån mina barn som när sånt här händer. Det är du fruktansvärt. Och onödigt.
Så sant så sant. Vilken tragedi.
Håller med dig helt och hållet, man ska krama sina barn ofta man har dem bara till låns.
Skicka en kommentar